Förra veckan konstaterade jag att den nya 3D-tekniken faktiskt är något att hänga i granen. Nu har det då blivit dags att recensera den första filmen; Disneys Bolt.
Bolt är en superhjälte, varje vecka bekämpar han skurkar med hjälp av sin matte Penny och sina superkrafter. Han fruktar inget, men vet inte heller att hans krafter och hela hans liv är uppdiktat av ett filmbolag. Hans äventyr filmas nämligen och sänds på tv varje vecka. När han plötsligt för första gången misslyckas med ett uppdrag och Penny kidnappas blir han helt tokig. Det är förstås bara filmbolaget som bestämt sig för att börja med cliffhangers för att öka tittarsiffrorna. Vad de inte räknat med är att Bolt lyckas smita, och dessutom råkar fraktas tvärs över USA till New York. Han måste nu ta sig tillbaka för att hitta Penny, men den riktiga världen är större och farligare än han är van vid.
Detta är en Truman Show i Disneytappning. Det finns ett litet djup i filmen som kan tilltala vuxna, samtidigt som den lättsamma humorn tilltalar både barn och vuxna. Filmen får mig att skratta många gånger, främst tack vare de sköna bifigurerna. Korkade fjäderfän, elaka katter samt en speedad nördig hamster vid namn Rhino som rullar runt i en plastboll, är några exempel. Bolt själv däremot är väl lite trist, men ändå sympatisk.
Actionscenerna är fartfyllda och underhållande och 3D-effekterna är pricken över i:et. Första timmen är mycket underhållande, men mot slutet blir filmen för mycket Disney och hyllande av kärnfamiljen. Filmen lurar mig att öppna munnen för att skratta och kör sen ner en sliskig moralkaka i halsen på mig. Men jag klagar inte, den smakade trots allt rätt gott, trots att jag ätit samma kaka många gånger förut.
Bolt är en klart underhållande familjefilm. Den är klart sevärd på 3D-bio, har man ingen 3D-salong i närheten kan man gott vänta tills den kommer på video.
Betyg: OOO´) <–brillor med tre glas ju! (JJJJJ)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar