Masters of Horror - Topp 5 #2

Det har blivit dags att presentera nästa film på Topp 5-listan:

Imprint
Säsong 1, avsnitt 13
Regi: Takashi Miike
Betyg: JJJJJ

Miikes berättelse utspelar sig i 1800-talets Japan, och handlar om en amerikan som åker tillbaka till landet i hopp om att återfinna sitt livs kärlek Komomo. Hans sökande för honom till en bordell, där en av kurtisanerna påstår sig ha känt hans älskade. Hon berättar om Komomos öde, och det är inte direkt någon solskenshistoria den stackars mannen får höra.

Imprint är inte det bästa, men utan tvekan det obehagligaste avsnittet i hela serien. Det stoppades från att sändas på amerikansk tv. De nästintill outhärdliga tortyrscenerna får mig att rysa och misstänka att Miike har en stark dragning åt det sadistiska hållet. Historien innehåller också en hel del hemskheter med aborterade foster. Det känns verkligen som att Miike är en regissör som tänjer på gränserna, vilket naturligtvis är en tillgång när man gör skräck. Få filmer har lyckats chocka mig och ge mig sånt obehag som Imprint. Och jag gillar att bli påverkad på det sättet, annars skulle jag nog inte se på skräck.

Tyvärr är det inte bara historien som är obehaglig, skådespeleriet är verkligen horribelt. Mest beror det nog på att alla japaner tvunget måste säga alla sina repliker på engelska, ett språk som de uppenbarligen inte behärskar. All deras kraft går till att uttala orden så att de blir förståeliga, och ibland lyckas inte ens det. Det är synd, för de dialogfria scenerna antyder att några av dem är talangfulla. Men Billy Drago, som spelar huvudrollen, har inget att skylla på. Han är bara usel.

Historien är också lite väl hoppig, och den fåniga avslutningen rimmar illa med resten av filmen. Ändå kunde Imprint ha blivit det bästa avsnittet i serien, om bara Miike haft vett nog att spela in den på japanska istället. Hur lata amerikanerna än må vara när det gäller att läsa textremsor, kan det inte finnas många som hellre hör sitt språk lemlästas.

Men kan man ha överseende med uttalet är filmen väldigt lyckad skräckmässigt. Trots att jag hört mycket bra om Miike är detta det första jag ser av honom. Det kommer definitivt inte att bli det sista.