Män är hårda, bilar är hårdare

Death Race
premiär 24 okt
Action
Regi: Paul WS. Anderson
I rollerna: Jason Statham, Joan Allen, Ian Mc Shane, Tyrese Gibson
Betyg: JJJJJ

I en nära och inte helt orealistisk framtid har den amerikanska ekonomin kollapsat. Fängelserna har sålts till privata aktörer, som gärna drygar ut kassan genom att anordna gladiatorspel mellan sina fångar. I vapenbestyckade bilar kämpar grova brottslingar mot varandra i lopp på liv och död. Den som vinner fem lopp släpps fri, den som förlorar dör antagligen på kuppen. Kampen följs på nätet av miljontals betalande fans.

Som ni förstår är detta ingen djup film. Karaktärerna är stereotyper och deras repliker ofta pinsamt förklarande. Filmens distanslösa machoattityd blir ibland skrattretande. När de kvinnliga kartläsarna presenteras i slow-motion blir det väl tydligt att killar är målgruppen. Till regissörens försvar kan dock nämnas att Stathams vältränade överkropp exponeras mer än tjejernas kurvor.

Men tack och lov är det banans kurvor som ägnas mest uppmärksamhet. Death Race levererar tveklöst vad titeln utlovar, fartfylld action och blodiga dödsscener. En efter en slaktas de tävlande på spektakulära sätt. Majoriteten av racingscenerna är filmade med riktiga fordon, och de digitala effekterna är otroligt välgjorda. Fordonen glänser inte av lack och krom utan är bepansrade vidunder i sliten metall. Imponerande ljudeffekter ger tyngd åt krascher och vrålande motorer, och hård musik pumpar upp adrenalinet.

Death Race är en traditionell fängelsefilm i nya kläder. Den tar sig på för stort allvar för sitt eget bästa, men är ruskigt underhållande så länge man låter hjärnan gå på tomgång.

Aftonbladets betyg: 2

Ett vackert helvete

Jarhead
Betyg: JJJJJ

Såg precis Jarhead och blev väldigt positivt överraskad. Hade väntat mig en stabil krigsfilm men fick så mycket mer. Inte en film man ser för stridscenernas skull, för den innehåller väldigt få sådana. Istället ger den en bild av soldatlivet som känns väldigt autentisk. Rädsla, hemlängtan, och framför allt tristess. Ändå blir filmen blir aldrig trist. Fantastiskt foto, mycket bra musik och rakt igenom stabila skådespelarinsatser gör att stämningen hela tiden är på topp. Sista delen av filmen utspelar sig på brinnande oljefält och är så vacker och helveteslik på samma gång att man bara njuter. Filmens sista sekunder är så perfekta att jag fällde ett par tårar, och lämnades med den där speciella känslan som bara en femma kan ge.

Färgstarkt i ett grått London

Biorecension:
Somers Town
Premiär: 3 okt
Drama
Regi: Shane Meadows
I rollerna: Thomas Turgoose, Piotr Jagiello
Betyg: JJJJJ

Shane Meadows är ännu en ganska okänd regissör här i Sverige. Nämner man dock hans senaste film This Is England är det säkert många som nickar igenkännande. Meadows följer nu upp fjolårets hyllade drama med en ny film. Ursprungligen tänkt att bli en kortfilm växte projektet under förarbetet vilket resulterade i en varm film om ungdom, utanförskap och drömmen om ett bättre liv.

Titeln Somers Town syftar på en stadsdel i centrala London. Här kliver unge Tomo av tåget, med endast en väska på ryggen. Utan att känna någon i staden har han kommit för att börja ett nytt liv. Snart blir han dock misshandlad av ett ungdomsgäng och bestulen på det lilla han har. Blåslagen och uppgiven träffar han jämnårige Marek, som ger honom husrum. Marek är son till en polsk gästarbetare, och lika ensam som Tomo om dagarna. De två pojkarna blir goda vänner, och vi får följa deras jakt på kärlek och en plats i tillvaron.

Thomas Turgoose, som även spelade huvudrollen i This Is England, briljerar i rollen som Tomo. Filmen är charmig och rolig, samtidigt som den behandlar allvarliga ämnen. Den flyter på i ett behagligt tempo, och ackompanjeras av vackra gitarrmelodier. Fotot är svartvitt, vilket understryker stadsmiljöns färglöshet.

Filmen är endast 75 minuter lång, vilket både är till dess fördel och nackdel. Vissa av scenerna känns som utfyllnad. Samtidigt hade jag inte haft något emot att följa de båda pojkarna i ytterligare en timme. Med mer arbete hade denna lilla pärla kunnat bli ett mästerverk.

Aftonbladets betyg: 3