Första semesterdagen, första leksaken

Nu har äntligen semestern börjat på riktigt, så nu är det dags för uppdateringar. Förra veckan fick jag hem den första prylen jag beställt till filmprojektet. Det är bara ett stativ, så det är väl inte så himla intressant att berätta om, men det skiter jag i. Stativet är ett Velbon Sherpa 600R och efter att ha pillat på det en del och lärt mig hur det funkar måste jag säga att jag är riktigt nöjd. Det är ganska lätt och litet när det är ihopfällt och kommer med en liten väska.

Det väger kring två kilo men känns ändå stabilt och relativt robust. Det går snabbt att fälla upp och höjden kan ställas in mellan 30 cm-170cm. Den panorerar 360 grader förstås, kan tiltas 90 grader neråt och runt 45 grader uppåt (och vice versa om man vänder på kameran), lutas drygt 90 grader åt sidan, samt höjas och sänkas med mittpelaren ca 40 cm. Rörelserna blir mjuka och jämna och man kan ställa in hur mycket motstånd man vill ha med ett steglöst skruvreglage på handtaget.

Här ser vi stativet inställt på minimihöjden, ca 30 cm. Mittpelaren skruvas av som ni ser för att komma så lågt som möjligt. Som jämförelse ställde jag dit en bra dvd-film.

Samma stativ nära maxhöjden 170 cm. Samma film används också som jämförelse.

Detta stativ kostade en knapp tusing och det verkar det helt klart vara värt. Jag läste mycket bra om det innan köp, men blev ändå positivt överraskad. Visserligen är det mitt första filmstativ, så jag har inget att jämföra med, men för en amatör som mig kan jag bara rekommendera denna. Känns som att det helt klart fyller mina behov i stativväg under en bra tid framöver, både vad gäller filmning och vanlig fotografering. Ser också fram emot allt roligt jag kommer kunna göra med hjälp av stativet när min fjärrutlösare med timer kommit(som till exempel time-lapse och stop-motion).

Återkommer så fort jag fått hem fler leksaker, ha det så bra i solen!

Dags att bli indieregissör!

Så var det snart semestertider. Jag har stora planer för min ledighet. Jag har länge drömt om att köpa en bra filmkamera så jag kan börja göra lite filmer. Så köpte sambon nyligen systemkameran Canon 550D och jag insåg att det ju går alldeles utmärkt att göra film med den, bara man skaffar lite tillbehör såsom stativ, separat ljudinspelare, steadicam och så småningom några fler objektiv. För att pusha mig själv lite extra så kom jag på att det vore skoj att dokumentera processen på något sätt, och det är därför jag nu väcker liv i denna gamla filmblogg.

Till att börja med kommer jag här berätta om och visa mina inköp inför projektet, efter det följer väl en del testfilmer kan jag tänka mig, och slutligen kommer jag förhoppningsvis lägga upp lite färdiga filmer. Jag hoppas att jag kommer att kunna inspirera någon, om inte annat mig själv.

Vi hörs snart!

Jag sprider mig i bloggvärlden

Jag har gått med i en ny filmklubb, där jag och två medlemmar till ser tre filmer på ett tema varje månad och diskuterar dem. Spana in den här! Sebrafilm är klubbens namn.

Trudog Show?

3D-recension: Bolt

Förra veckan konstaterade jag att den nya 3D-tekniken faktiskt är något att hänga i granen. Nu har det då blivit dags att recensera den första filmen; Disneys Bolt.

Bolt är en superhjälte, varje vecka bekämpar han skurkar med hjälp av sin matte Penny och sina superkrafter. Han fruktar inget, men vet inte heller att hans krafter och hela hans liv är uppdiktat av ett filmbolag. Hans äventyr filmas nämligen och sänds på tv varje vecka. När han plötsligt för första gången misslyckas med ett uppdrag och Penny kidnappas blir han helt tokig. Det är förstås bara filmbolaget som bestämt sig för att börja med cliffhangers för att öka tittarsiffrorna. Vad de inte räknat med är att Bolt lyckas smita, och dessutom råkar fraktas tvärs över USA till New York. Han måste nu ta sig tillbaka för att hitta Penny, men den riktiga världen är större och farligare än han är van vid.

Detta är en Truman Show i Disneytappning. Det finns ett litet djup i filmen som kan tilltala vuxna, samtidigt som den lättsamma humorn tilltalar både barn och vuxna. Filmen får mig att skratta många gånger, främst tack vare de sköna bifigurerna. Korkade fjäderfän, elaka katter samt en speedad nördig hamster vid namn Rhino som rullar runt i en plastboll, är några exempel. Bolt själv däremot är väl lite trist, men ändå sympatisk.

Actionscenerna är fartfyllda och underhållande och 3D-effekterna är pricken över i:et. Första timmen är mycket underhållande, men mot slutet blir filmen för mycket Disney och hyllande av kärnfamiljen. Filmen lurar mig att öppna munnen för att skratta och kör sen ner en sliskig moralkaka i halsen på mig. Men jag klagar inte, den smakade trots allt rätt gott, trots att jag ätit samma kaka många gånger förut.

Bolt är en klart underhållande familjefilm. Den är klart sevärd på 3D-bio, har man ingen 3D-salong i närheten kan man gott vänta tills den kommer på video.

Betyg: OOO´) <–brillor med tre glas ju! (JJJJJ)

3D-bio inte längre B?

Förra fredagen invigdes den nya 3D-tekniken Real D Cinema på allvar i Sverige. Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå och Uppsala har förärats med 3D-salonger. Första filmen ut var Bolt, Disneys nya animerade familjefilm. Självklart var jag på plats på premiärdagen för att ta reda på om detta bara kommer bli ännu en misslyckad gimmickfluga, eller om detta är framtiden.

Även om man gärna tror det så är 3D-film långt ifrån ett nytt påfund. Faktum är att man försökt fånga de tre dimensionerna på film ända sedan filmens begynnelse. Redan i slutet på 1890-talet tog filmpionjären William Friese-Greene patent på en metod för att göra och visa 3D-film. Metoden byggde på stereofotografins principer, men slog aldrig igenom. 1922 hade den första 3D-filmen premiär, och sedan dess har det gjort många försök, men aldrig något som slagit igenom på allvar. Är det då dags nu?

Borta är de röd-gröna glasögonen. De nya har ofärgade ”glas” och fungerar bättre, då man kan luta på huvudet och ändå behålla 3D-effekten. Tack vare att projektorn visar 144 bilder per sekund, varannan för vardera öga, blir bilden stabil. De nya brillorna är rätt bekväma, även om man ser ut som en über-nörd ut i de stora platta bågarna. Storleken är dock en nödvändighet för att publiken ska kunna ha eventuella vanliga glasögon under.

3D-effekterna fungerar bra, de ger ett djup i bilden som förstärker närvarokänslan snarare än hoppa-ut-mot-publiken-effekter som gimmick. Man blir inte trött i ögonen på något sätt, känslan av djup blir en extra krydda till filmen. Det är inte riktigt lika revolutionerande som färgfilmen när den kom, men har potential att bli det största sedan dess. Även om det aldrig kommer att bli en teknik som används till alla filmer, så tror jag att det denna gång kommer att slå igenom. Att tekniken nu kommit till lilla Sverige på allvar tar jag som ett tecken i rätt riktning.

Jag kan helt klart rekommendera er att prova på Real D. Det enda negativa jag kan säga är att några få gånger var det svårt att fokusera på vissa delar av bilden, vilket ledde till lätt dubbelseende. Filmen var inte heller textad, vilket kan vara ett problem för vissa. Bolt visas dock med både svenskt och engelskt tal.

De flesta kommande 3D-filmerna är datoranimerade, och det är förståeligt, då den extra dimensionen passar väldigt bra applicerat på 3D-animationer. Det är också relativt enkelt att rendera en animerad film i 3D, jämfört med att filma en vanlig film med dubbla kameror. Själv ser jag dock mycket fram emot att se spelfilm i Real D. James Camerons kommande SciFi-drama Avatar lockar speciellt, den kommer sätta standarden och göra tekniken erkänd. Jag ser också stor potential för andra medier längre fram. Tänk er till exempel att spela Half-Life 3 i 3D.

Recension av Bolt kommer inom kort. Jag har dessutom bestämt mig för att se alla 3D-filmer som har svensk premiär, så för att veta vilka 3D-rullar som är värda att se, är det bara att kika in på min blogg.

Aftonbladet tycker

Return of the Blog - in amazing 3D!!!

Efter ett långt uppehåll återvänder jag nu med nya krafter. Ska bättra mig och faktiskt skriva här ibland, så fortsätt gärna titta in.

Tack vare Real D Cinema, den nya 3D-tekniken som endast kräver en projektor, har 3D-bio äntligen kommit till Sverige. På fredag är det premiär på ett fåtal dukar runt om i landet. De lyckliga städerna som kommer att visa 3D-filmer är Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Uppsala. Första filmen blir Disney's Bolt.

Jag har höga förväntningar på tekniken, har länge längtat efter den svenska premiären. Tror att detta kommer att bli stort och leva kvar länge, om det bara satsas på rätt sätt och framför allt görs bra filmer. James Camerons Avatar som ska komma någon gång senare i år kan nog bli avgörande. Blir den en succé, kan det förhoppningsvis leda till att formatet blir accepterat. Det kan vara helt uppåt väggarna, men jag tror att detta har potential bli det största klivet för filmens utveckling sedan färgfilmen.

Jag som hoppas så starkt på detta har dock inte provat på formatet ännu. Jag hoppas att det kommer infria mina höga förväntningar. Jag hoppas verkligen att 3D-effekterna kommer att användas för att ge djup i bilden för ökad närvarokänsla snarare än bara massa hoppa-ut-mot-publiken-effekter. Jag tror att det krävs någon som Cameron för att formatet ska börja tas på allvar.

Till en början ser det dock ut som att animerade filmer dominerar 3D-utbudet. Förståeligt, då de är lättare att producera i 3D än spelfilmer. Men spelfilmerna är ju såklart det som lockar mig mest.

Kan detta vara något som får folk att börja gå på bio igen?

Återkommer inom kort med en genomgående recension av både formatet och filmen Bolt. Min blogg kommer nog inriktas ganska mycket på 3D-filmer ett tag framöver. Så länge jag inte blir besviken på tekniken direkt vill säga.

Obama for president!

Så har då jänkarna valt rätt för en gångs skull. Med Obama som nästa president känns det faktiskt som det finns hopp om världen. Men inte nog med att han verkar vettig, han blir också landets första svarta president, vilket förstås är kul.(även om han inte är jättesvart) Många gånger har jag sett amerikanska filmer på senare år där presidenten spelats av en afroamerikan. Ibland har jag tyckt att det varit dubbelmoraliskt, eftersom landet aldrig haft en svart ledare. Men nu har tanken slagit mig att det faktiskt kan vara tack vare alla dessa filmer som USAs väljare inte längre tycker det känns främmande med en svart president. Det kan mycket väl vara medveten propaganda från filmmakarna. Jag inbillar mig att många av de framstående filmmakarna är vettiga demokrater, men jag kan ha fel.

Så nu är det kanske dags att det görs fler filmer med kvinnliga presidenter? När jag tänker efter kommer jag inte på en enda, och en kvinnlig president tror jag faktiskt inte heller landet är redo för.

Vi har många gånger sett författares och filmskapares framtidsvisioner bli verklighet. Dikt kan mycket väl utvecklas till verklighet. Vägarna till en bättre värld är många. Det är något att tänka på för alla filmskapare där ute.